22 maj 2018

Glass, bokläsning i parken och mer glass

 När vi kom tillbaka från historielektionen och den icke-existerande skuggan på Old Fort Jackson var det skönt att kunna gå i skuggan av de vackra träden i stadskärnan igen. Vi gick bort mot City Market som väl var ett handlingscentrum förr men som nu mest sålde lite turistiga grejer och lokalproducerade sötsaker.
 Rätt fint ändå.
 Vi hade inte ätit lunch men var inte hungriga i värmen så det blev en glass. Jag tog persiko-gelato, för är man i Georgia så är man.
 Sedan gick vi till en lämplig park för att ta en lugn eftermiddag.
 Läsa lite bok. Ta det lite lugnt.
 Här satt vi och läste på en super-låg bänk. Jag kämpar vidare med Robinson Crusoe. Börjar närma mig slutet nu iallafall - så kanske hinner klart snart. En nästan 300 år gammal bok, så inte konstigt att den har lite annan struktur än dagens böcker. Och värderingarna ska man ju inte tala om; dock är det ju intressant att få en inblick i vad folk tänkte och tyckte då. Inget fel att kanske köpa över lite slavar va? Inte för Robinson Kruse iallafall, för då var det ju som att vilja skaffa en häst att dra på åkern. Jösses. Hursom - historia är alltid intressant även om den idag inte är politiskt korrekt; med tanke på hur vissa ord för inte alls länge sen var ok att säga men idag är oacceptabla, hur kommer vårt språkbruk att förändras om bara 10-20 år? Ah, bra med böcker som öppnar för lite tankeverksamhet.
 Axel läste om The Witcher som dödar monster och rider runt i en fantasiversion av gamla Polen.
 Sedan traskade vi hemåt efter den här utmattande aktiviteten, hehe. Den här biografen från 1921 har restaurerats hyfsat nyligen och skulle till sommaren köra Disney-dagar. Ska jag flytta till Savannah?
 Nä, det blir ingen sådan flytt - men kul för de som bor här i stan.
 Sedan blev det en paus på rummet i svalkan av ventilationen. Jag satte mig såklart i fönstret igen och spanade ut över omgivningen. Som en liten uggla i ett träd.
 Men sedan började det kurra i magarna för vi hade ju bara ätit en kula glass till lunch. Så när kvällen kom bokade vi bord på en restaurang och spenderade väntetiden i en park.
 Här var ett museum.
 Och här var vi.
 Tjohej!

 Sedan var det middagsdags. Bland det bästa att åka till mindre städer än New York är ju att det inte alls är lika dyrt med maten. Så vi åt på det här palatset och kände oss som kungligheter. Okej, kanske inte helt - för amerikanare har ju en tendens att ha taskiga shorts och en slapp tisha även på de finaste ställena. Whyyyyy?
 Efter maten tog vi en liten promenad och avslutade med dessert på Leopold's.
 Jag testade deras lemoncurd-glass som var så otroligt god! Varför tog jag inte den första gången??? Stod att det var samma recept som för 100 år sen när de öppnade - varför ändå på ett vinnande koncept liksom? Testa denna om du åker till Savannah, så god!
 Axel gillade sin chokladglass som jag också måste säga var rätt fantastisk.
 Och trots att det var kväll fortsatte folk att ansluta till kön till det här stället. Poppis.
 Sedan satte vi oss i en park och hade det bra.
 En kille spelade La Vie en Rose på fiol och allt var rätt perfekt. Och därmed avslutades vår lilla resa till Savannah för dagen därpå åkte vi tillbaka till New York direkt på morgonen. Tack för en fin resa!

20 maj 2018

Laddade kanoner på Old Fort Jackson

På söndagen sken solen igen och hettan var het. Jag och Axel drog direkt till dagens utflyktsmål; ett gammalt fort från inbördeskriget utanför stan.
 Old Fort Jackson.
 Axel gillar ju militärhistoria och jag har inget emot att kika på gamla kanoner, vallgravar och latriner. All cred till mig som letade upp detta som aktivitet för dagen. Tack!
 Efter att ha spanat in utsidan gick vi in till fortet.
 Större delen av fortet är en uppbyggd kopia av hur det brukade se ut, egentligen är det mest delen som vätter mot floden som var original. Coolt oavsett.
 Vi läste om vad som hänt här och sånt. Här var egentligen baracker med väggar, men det har man inte byggt upp igen. Skönt ändå med skugga! Det var väldigt hett den här dagen, och då snackar jag inte bara om Axel. Haha!
 Vi kollade på läkaruttrustningen från förr. Nog inte lika vassa längre...!
 Och här var officerarens toalett. Nu fanns bara grunden kvar, men funkade ju som så att vatten kom in från floden och svepte runt här.
 Och när vi tröttnat på att läsa om toaletten så kollade vi in den här återskapade smedjan som faktiskt fortfarande funkar och som använts för att skapa många delar till restaureringen av fortet. Så coolt!
 Sedan begav vi oss in i rummen. Här hittade man vapen, modeller av gamla skepp, sängkammare och några döda bjässe-kackerlackor.
 Jag satte mig och spanade efter inkräktare.
 Vafalls! Vem kommer här..?!?!
 Okej, det var Axel. Han fick komma in och kika på en kanon i brons och typ mässing.
 Som sedan skulle komma till användning för vi var under attack! Nej, det var vi inte. Men den här snubben som jobbade som guide på fortet visade hur den fungerade.
 Sedan förberedde han krutet och vi fick sätta oss en bit bort. Så smällde det! Jisses, bara den lilla kanonen var ju tillräckligt för att domna av hörseln ett tag (tur att alla höll för öronen). Klart att de som jobbade med kanonerna förr blev döva...
 Sedan var showen slut och alla besökarna kollade vidare. Här var en riktig bjässe till kanon.
 Axel spanade ut över sina trupper.
 Allt lugnt.
 Jag var redo att ladda kanonen. Eller inte. Allt var glödhett i solen så jag kunde knappt ens röra vid teglet bakom mig... Hade varit värdelös som soldat på vakt i den här solen, hade säkert tuppat av från solsting. På tal om klänningar så är denna andra-hand. Så skön och bra att ha varma sommardagar.

 Sedan kände vi oss klara med fortet och begav oss tillbaka till stan. Ett mirakel som kallas solkräm och skugga att jag inte brände sönder armerna den här dagen. Glöm aldrig solkrämen vänner!

18 maj 2018

Forsyth Park, fontäner och persiko-sangria

 Efter smarrig bbq (rekommenderar alla att äta southern bbq- så jäkla gött) så gick vi till Forsyth Park, den stora parken i stan där bondmarknaden precis tagit slut och de höll på att fälla ihop sina tält.
 Jag gungade lite för att tvinga fram lite friska vindar i ansikten och sedan fortsatte vi parken fram till den pampiga fontänen som oftast är den första bilden man får upp när man söker på Savannah, GA.
 Vi slog oss ned i gräset bredvid fontänen och tog en liten paus i skuggan av träden.
 Den här killen hade en ny skjorta med sig i linne. Inte svarta kläder, I like it!
 Jag var nöjd.
 Sen la jag mig och vilade lite så detta var min vy.
 Och så tog vi såklart några bilder vid fontänen när vi ändå var där. Tjusigt värre!

 På väg tillbaka genom staden och fler små parker passerade vi det här arrangemanget. Här skulle det vankas bröllop! Brudgummen och hans gäng stod och förberedde sig under ett träd. Vi såg ju minst fyra-fem möhippor som drog runt på stan. Detta är en poppis stad för bröllop!
 Men vi skulle inte gifta oss, för vi hade siktet inställt på Leopold's, ett ställe känt för sin glass sedan 1919. Snart 100 år!
 Mmmmmmm!
 Jag tog deras mint-chocolate-chip. Så krämig!
 Och efter lite glass-koma drog vi oss tillbaka till hotellet.
 Jag älskar fönster man kan sitta i, så jag passade på.
 Vi hade utsikt över en av parkerna i stan. Så glad över detta! Så mysigt att ta en liten paus på rummet och fortfarande känna att man är i stan. Där nere gick folk runt och kollade på statyn i parken eller slog sig ned på en bänk.
 När vi hade vilat klart lämnade jag solhatten kvar på rummet och så gick vi ut i vida världen igen.
 Axel lekte med knappen vid övergångsstället. Den fick spatt när man tryckte många gånger och sa "wait. wai-wait-wait. wait. wa-wai-wa-wait." Hehe, så kul man kan ha!
 Vi gick ned mot The River Walk. Fina träd här med såklart.
 Nedför trappan. Efter dig herrn.
 Här nere var det rätt turistigt, men när man bara är på besök ett par dagar kan man ju inte missa det.
 Vi kollade på hur de gjorde godis och jag smakade lite av denna. En karamell-pralin-historia med pecannötter. Mums!
 Se upp! Här kom godiset på ett rullband som for runt i taket.
 Nere vid vattnet låg den här pampiga båten The Georgia Queen. Hon skulle ut på färd på floden strax därpå. Jäkla fint fartyg alltså.
 Men vi skulle inte ut och åka någon båt inte, utan vi siktade bara in oss på lite middag. Vi hamnade på det här enkla men mysiga stället där man fick rejäl amerikansk mat till en med New York-mått mätt billig penning. Alltså, 80kr för middag? Som var skitgod? För bra för att vara sant ju.
 Vi var ju i "The Peach State" eftersom Georgia är känt för sina persikoodlingar (persikan är deras symbol) och då passade det ju bra att beställa en vit sangria med persikojuice och puré. Så god!
 Efter lite cajun-kyckling-burgare och sangria så tog vi en sista liten promenad längs vattnet. Och då var första dagen i staden slut. Dags att gå hem, kolla lite Ugly Delicious på Netflix (och somna som en stock = jag).