26 juli 2017

Kväll och morgon i Kawaguchiko

Nu är våra dagar i Osaka slut och denna dag tog vi tåget mot Tokyo. Men det var inte dit vi skulle. Istället hoppade vi på en buss och åkte vidare till Kawaguchiko. Det blev en dag av mer restid än planerat.

Men till slut var vi framme vid deras lilla station som var byggt som om den ville passa in i de Österrikiska alperna eller nåt. Vi väntade på att bli upphämtade av ägaren till boendet vi skulle bo på.

Efter en lång dag av tåg och buss med egentligen knappt några förväntningar förutom förhoppningen att se Fuji, så var det som en dröm att komma fram till boendet. En bit in på andra sidan sjön än där stationen och centrum låg, kom vi till detta gamla hus med sin egen lilla port.

Det visade sig att han som drev boendet (typ bed & breakfast) var tempelmästare i templet över gatan och han bodde i en villa bakom det mycket mycket äldre huset i bild ovan som han också tar hand om och använder ibland för besökare och rundturer om historia. Han hade även fixat cyklar åt oss!

Så efter att ha packat upp och sett att vi hade utsikt över berget från vårt rum, så cyklade vi plötsligt utvilade förbi lugna villakvarter med risfält och odlingar mellan husen. Så otroligt fint!

Och sen kom vi ned till sjön! När vi kom till stationen var berget nästan helt dränkt i moln, men nu till skymningen klarnade det upp och vi fick en så himla fin vy över alltihop. Wihoo!
Väldigt fint.

Klart vi tog bilder med polaroidkameran också.

Efter att ha fotat oss framför berget och tittat ut över sjön, berget och de omgivande kullarna så cyklade vi hemåt igen. Så mysigt alltihop.

När vi kom hem via ett stopp på den lokala 7Eleven var solen borta bakom kullarna och det började mörkna.

Vi tänkte ta en titt på templet över gatan och vår husvärd erbjöd sig direkt att guida runt oss. Så snäll! Han förklarade hur templet tillhör en grupp tempel kring Fuji som är ett världsarv och hur de olika delarna av templet har olika uppgifter. Det var lite magiskt att gå runt här bland de gigantiska träden och mest höra skogens ljud. Mycket fint.

Han var så gästvänlig vår värd.

Sedan var det godnatt för kvällen och vi somnade på madrasser på tatamimattorna och sov som stockar. Och vaknade till en helt klar och solig utsikt över Fuji. Så fint!

Vår värd hade förberett frukost och tog med oss till det gamla huset på tomten där han serverade allt i det fina allrummet. Och där hade vi även besök av stadens lokale tv-man som filmade och intervjuade oss om hur vi gillade boendet och staden. Haha! Så knasigt. 
 Vi fick äta större delen av frukosten ensamma dock, så jag kunde med grimaser få ner den stora klumpen tofu vi fått serverad. Inte den godaste frukosten direkt, men han var ju så snäll som lagade den själv - då måste man ju tacka och ta emot.

Efter maten tog vi en promenad runt templet över gatan, denna gång i den klara morgonluften som snabbt blev varmare.

Nog ett av de allra finaste templen vi besökte. Så nära naturen och lugnt.

Vi mötte på ägaren och tv-nissen igen. De fick va med på en bild. Hejsan!

Uppför backarna fortsatte vi och hittade finfin utsikt. Plus tre damer som var ute och gick i skogen men nu inte kom ned till vägen där det gick en slags vägg på ett par meter. De var på toppen och vågade inte glida ner, så Axel kom in som en räddare i nöden och hjälpte dem ned. Vilken hjälte!

Efter den insatsen tog vi oss tillbaka till boendet och packade klart men insåg att vi fortfarande hade tid tills bussen skulle gå från stationen, så vi passade på att ta en till cykeltur.
Längs med sjökanten. Så fint! Nu hade Fuji mer eller mindre helt gömt sig bakom moln, så det var ju väldigt bra att vi redan fått en fin vy både kväll och morgon.
 Efter denna sista rundtur i området kom vi tillbaka och ägaren skjutsade oss till stationen. På parkeringsplatsen kom de tre damerna från vägen på kullarna och gav Axel och mig en massa godis och de tackade så mycket för hjälpen. Så söta.

Och det avslutade vår vistelse i Kawaguchiko som var bland det absolut bästa och roligaste på hela resan. Nu åkte vi vidare till Tokyo!

24 juli 2017

Okinoshima - ruiner och grönska

Efter en dag i stan gick vi upp med väckarklockan ställd och tog ett morgontåg österut. Efter ett byte mot småstaden (betonar delen små där) Kada och lite promenad med kartan som hjälp kom vi fram till deras hamn.

Där skulle vi ta en båt och köpte således biljetter och fick en liten broschyr med information om ögruppen. Det gällde alltså ögruppen Tomogashima Islands utanför Japans kust ett par timmar från Osaka. Jag hade googlat upp och tyckte att det vore superkul att åka iväg på.

Sagt och gjort befann vi oss snart på en guppande båt med frisk vind fläktande i ansiktet. Kändes härligt efter en hel del inlandsäventyr.

Snart var vi ute på huvudön Okinoshima. Det var den enda man kunde åka till av dessa obebodda landmassor i havet. Några ville ha en bild med oss för de var nyfikna på hur vi i hela friden lyckats ta oss till denna ö som inte ens är särskilt poppis bland japaner. Med nyfikenhet och google kan man hitta allt! Typ.


Vi styrde stegen uppåt kullarna på ön omgivna av lummig grönska och en härlig känsla av inga stadsljud. Några andra besökande var också på ön, men vi var ju definitivt de enda europeerna på detta ställe alltså.

Det kanske inte ser så ut på bilderna men det var runt 28 grader kanske och vansinnigt fuktigt och kvavt. Jag svettades som aldrig förr och den här utsiktspunkten var en välkommen plats med lite bris. Och fin utsikt över land och hav! Och fin kille.

Sedan blev det mörkt. Axel var tog du vägen?

Vi hade kilat ner i tunnlarna som fanns lite här och där på ön och där det var besök på egen risk. Här hade de ammunition, soldater och sånt i början av 1900-talet. Efter Andra Världskriget lämnades allt som det var och nu luktade det mest källare och stundtals rutten fallfrukt.

Det fanns flera olika ställen att kika på för kontrasten grönska vs stenfästen. Väldigt fint och samtidigt lite kusligt att gå omkring på dessa ställen. Inte så länge sen ändå. Men fint att se hur naturen sakta tar över igen, även om de nog håller en del gångstråk fria från träd även idag.

Ska sägas att det nog inte direkt underhålls så mycket här på ön förutom några få skyltar med olika riktningar. Ingen bor här längre, men några hus finns kvar som står tomma och halvt övertagna av naturen, och vid en strand hade det funnits ett cafe och kiosk - som verkar ha lämnats åt stormarna att riva sönder. Ingen som städar upp efter sig här inte.

Vi passerade några fler ruiner där det stått kanoner. Det var fler som ville fota.

Efter att ha sett oss mätta på natur vs krigsruiner så tog vi oss tillbaka mot hamnen. Det gick en båt i timmen så vi ville passa på att tajma en nu när vi ändå var på väg tillbaka.

Vi hann! Och var lite allmänt turistigt gulliga.

Sedan väntade samma resväg som när vi kommit till Kada. Vi åkte på det gulligaste tåget!

När himlen såg ut såhär hade vi kommit hem och hunnit vila lite efter dagens äventyr. Och nu var det matdags!
Sista middagen i Osaka, vilket innebar att vi gick till bakgatan vid Tsuruhashi station där det var ett myller av koreanska köttrestauranger. Bara kött och lampor så långt ögat kunde nå.
Vi hamnade på ett litet hak där servitrisen var absolut sämst på engelska - så lite oklart vilket kött vi beställde. Men extremt gott var det! Man grillar på själv vid bordet. Vi tog lite olika köttbitar och grönsaker. Alltså... köttet är så gott att det helt smälter i munnen. Vill åka tillbaka för att få äta igen!

Sedan var det slut på matfesten och vi spatserade hemåt efter en liten promenad i området. Godnatt Osaka!


23 juli 2017

Loppis, regn och hipsterkvarter i Osaka

Här kommer ett inlägg från vår enda heldag som spenderades i själva Osaka. Det var helt galet kvavt och fuktigt i luften och väderprognosen lovade regn. Efter att det regnat rejält på morgonen smet vi ut på gatorna när det lugnat sig. Vi gick smågator fram.

Till tempelområdet Shitennoji där det började dugga på igen. Men det fanns ju en sköldpaddedamm, så vad gjorde några droppar? Gulligt.

Vi var där för att det var månadens loppis där. Varje månad är det loppis med allt från växter, gammalt pynt, yukatas och lite krimskrams. Vi var där för att köpa yukatas; alltså typ "kimono"-kappor.

Det började regna mer och mer så vi dök in i pagodan och gick upp till toppen, men man fick inte fota där så istället bjuder jag på denna glada tösabitsbild när jag tyckte det var kul att posera från bakom en pelare.

Regnet slutade ösa och droppade mest på, så med paraplyer gick vi omkring lite mer och hittade stället vi letade efter. Axel hade hittat en yukata på en onlineshop och de skulle va på den här loppisen, så han kunde hämta upp jackan på plats. Så smidigt! Jag fick mig en yukata också. Fin!

Vi gick hem och testade våra nya morgonrockar (japp, det är det de kommer användas till). Efter den pausen åkte vi till Temma station och promenerade omkring bland små restauranger, butiker och annat i långa arkader. Vi köpte potatischips som gjorts på plats med lite honung och annat gott på ett litet hål i väggen. Kanske inte det mest japanska man kan äta, men kul att testa detta med.

Fötterna tog oss till Nakazukicho som jag kollat upp för att jag tyckte att det vore kul att hitta typ ett hipstrigt område i Osaka med. Och det hade de, även om det mer var som ett bostadsområde med lite butiker utspridda över flera kvartersområden.

Mysigt att strosa runt bland tvåvåningshusen i detta väldigt lugna område.

Vi virrade omkring och kikade in på olika butiker. En sålde svenska dalahästar. Varför? Nu började det bli dags att leta reda på lite ramen till middag.

Det hittade vi! Ett enkelt men gott litet ställe där man satt vid en bardisk längs med själva köket och fick en smarrig ramen serverad snabbt. Mums!

På kvällskvisten åkte vi tillbaka till blinkande Dotonbori och gick till det som kallas Americamura, typ America Town. Det var mer som ett skränigare område med mycket butiker som sålde t-shirts oms uppenbarligen inte var från USA men som ville klassa sig som "amerikanska". Haha...Bland annat denna glass-varmkorvs-historia. Har aldrig sett i mitt liv i USA, men här kanske de tror att det är en grej? Lustigt!

Vi strosade runt och tillbaka till Dotonbori vid floden och vidare bland lite butiker och sedan runt på lugnare smågator med barer lite här och där.

Det var dagen i Osaka det.